Till farmor Charlotta

Till farmor

Ser för mitt inre att dagar blivit till år,
Några har lagts till och några dragits ifrån.

Den vanda stigen över ängen till ditt hus.
Alltid tidig morgon till dagens slut.

Från ladugården ett krus i handen med livets gyllene dryck.
Till barnens munnar att stilla hungern.
Att ej bli äktad var en skam,
han gav ringen till någon ann.

Du slet i ditt anletes svett, i ur och skur.
Aldrig ett ömt ord du hörde.
Du förblev trotjänarinnan livet ut
och vigd i den jord du ärvde.

Och nere vid dammen brukade näckrosen blomma.
Stugan där du satte din fot så mången gång,
finns ej kvar. Stenar från grunden kan skönjas ännu idag.
Grästuvan har nu tagit över.

De åldrade och knotiga träden står kvar, vittnar om tiden som en gång var.
I gläntan bland hagtorn, där mjölkört blommade om sommaren finns du ännu kvar.
Med kärlek vill vi dig minnas.

GunBritt Bure

Augusta Charlotta